Brevbäraren kom en dag med två st postanvisningar, såna där gröna lappar som alltid var lika efterlängtade och trevliga att se. Samtidigt hade han med sig en avi om ett postförskottspaket som skulle hämtas ut på ICA. Beloppet på postanvisningenarna och kostnaden för paketet var ungefär lika stora, så allt var frid och fröjd med det. Pengarna var väntade och redan intecknade i beställningen av det där postförskottspaketet. Ett lyckligt sammanträffande var det förstås att de råkade komma samma dag. Hmmmm ... det var bara det att de där postanvisningarna kunde man ju inte hämta ut på ICA, så det fick bli litet letande efter nåt ställe som kunde hantera pengar. Svensk kassaservice hette det och var beläget i samma lokaler som posten tidigare fanns i. Ödsligheten slog emot mig i de stora lokaler, där hyllorna numera gapade tomma. Men det var inga köer, en enda före mig bara så besöket behövde inte bli så långt. Jag lämnade fram mina påskrivna lappar och legitimation och fick i handen en summa som kändes litet naggad i kanten. Det var bara att snopet konstatera att Svensk Kassaservice som lät så tryggt och tillförlitligt och låg i gamla postlokaler inte bara tog betalt för att man skulle skicka iväg pengar utan även när man skulle hämta ut dem. En avgift blev det för varje lapp. Resan gick vidare till den lilla ICA-butiken där mitt postförskottspaket fanns att hämta. Nu visade det sig att de kontanter jag hämtat ut från kassaservicen inte räckte riktigt för att hämta ut postförskottspaketet, då ju kassaservicen hade tullat litet på dem. Jag frågade handlaren om det gick att betala med mitt bankomatkort. Det tog en stund innan han förstod vad jag menade för hans svenska ordförråd är inte så stort. Sen sa han att det var okej, men det kostade 5 kr att betala med kort. Nåja.... hans lilla extraprovision där var trots allt bara en tiondel av vad kassaservicen tagit tänkte jag litet uppgivet medan jag drömde mig tillbaka till de tider där allt var så enkelt på den riktiga gamla posten |
Tillbaka