Massor av synminnen finns bevarade långt inne i ögonen. En del av dessa är sådant man någon gång sett, men en del av dem kan ögat hitta på alldeles själv.När man ska somna eller vila har man märmast till att kunna se ögats egna minnen. Om man halvblundar litet kan det dyka upp en tunnel som är som en kikare mot en alldeles ny värld.

Ögats egna minnen kan plötsligt visa ett smultron på ett grässtrå, en äng fylld av de märkligaste blomster i sällan skådade färger, synminnen som kan överträffa verkligheten flera gånger om, minnet av färger som inte finns, av världar som inte finns, men som finns någonstans ändå eftersom ögat minns dem.