Tysta vittnen






Som tysta vittnen står
på gatan utanför
kommunens tända lyktor
att bevaka bil och dörr
I trängseln mellan husen
syns inte några stjärnor
och ingen vintergata
med galaxernas lanternor


Det händer att jag kollat
om det är samma himmel
här som på landet
men tanken ger mig svindel
För det är inte samma,
där finns ingen Orion
i öster som kan vaka
över vägen hem från bion


Men där blir man så lycklig
när mot söderfönstret vinkar
Ophiuchus med de ormar
som han lärt att blinka
så att det reflekteras
bort mot Algol och Medusa
den stjärna som så bitterljuv
syns gäcka och berusa


Tillbaka
Art Meeting Online