På var sin sida av himlen fanns Andromeda och Ophiuchus. Tvärsöver jordens horisont hade de i århundraden tittat nyfiket och undrande på varandra. En gång vart tusende år vreds jord och himmel så att Ophiuchus kunde ta spjärn med fötterna mot ekliptikan, kasta iväg en av sina ormar mot Andromedas bojor, för att lossa dessa, medan han samtidigt med all sin sin magi tog en del av himlens stoft, omvandlade det till moln som skymde både Cepheus, Cassiopeia och Perseus. Andromeda reste sig, vandrade längs vintergatan bort mot Ophiuchus för att sjunka in och vila en stund i hans famn.
När Andromeda återvände hem efter att ha förverkliga sina och Ophiuchus gemensamma drömmar bar hon med sig hans kärleksfrukt. Frukten föddes som en galax, den som vi idag känner under namnet Andromedagalaxen.