Elisabeth Larsson, känd som Målarlisbet
Hon berättar här om sitt liv.

Jag föddes år 1614 och växte upp i Härnösandstrakten. På den tiden var kvinnans mål i livet att bli gift. Jag gifte mig med Christoffer Larsson som var målare i Härnösand, där vi bosatte oss och fick 2 söner. Båda pojkarna blev präster. Jag kallades målarelisbet efter det att jag gift mig. Det var inte helt ovanligt att en kvinna fick tillnamn efter sin mans yrke, men det handlade också om att jag deltog i jobbet på måleriverkstaden och fortsatte med den på egen hand efter att Christoffer hade dött. Ändå gillade jag aldrig det där namnet - jag hette Elisabeth och skulle hellre ha velat kallas så bara.

Det var stor oro i världen vid 1600-talets mitt och inte minst i Sverige som av och till låg i krig med danskarna. Pest, fattigdom och farsoter spriddes vida omkring, folk var rädda för varann och sökte syndabockar för att glömma sitt eget elände. När jag var barn och växte upp fanns det en gryende rädsla för trolldom och haxor. De "kloka gummor" som i naturen lyckats hitta örter som var användbara mot sjukdomar hade en kunskap som man dels avundades och dels var rädd för. Kyrkan och prästerskapet hade ju patent på kunskap, men den räckte inte alltid lika långt som den jordnära kunskap som många kvinnor hade skaffat sig av rena överlevnadsskäl.

Att sticka upp mot överheten har ju aldrig varit populärt och det var så det uppfattades att dessa kvinnor gjorde fast de i själva verket var både tysta och tillbakadragna, levde ett stilla liv men ställde sin kunskap till förfogande när sjukdomarna härjade som värst. Rädsla och oro spred sig som en lavin och egentligen var det nog kyrkan som var allra mest rädd.


Som alltid när en överhet eller styrande känner sig hotad så får det konsekvenser för undersåtarna. Det fanns stor oro inom kyrkan också. Reformationen som infördes under 1500-talet ledde till kaos och folk hade inte övergivit de gamla traditionerna i den takt som kyrkan ville. Irritationen över detta tog sig många uttryck och söndagens predikan hade närmast karaktären av ett upptuktande förmaningstal.

Del två av Målarlisbets berättelse


Hexringen     Art Meeting Online