|
Vi kände båda att folk hade börjat prata om oss, men det var inte mycket vi kunde göra åt det. Jag hade skadat mitt ena ben och var tvungen att gå med käpp. Ibland kastade folk sten på käppen för att få mig att falla omkull och jag tror att barnen i trakten var litet rädda för mig, halt gammal gumma som jag var. Först brydde jag mig inte om det, men sen förstod jag plötsligt att man hade börjat betrakta mig som häxa. En tolvårig pojke påstod att jag tagit honom med mig ridande på en ko på väg till Blåkulla och även ett par sex år gamla barn vittnade om bedrifter jag skulle ha utfört med dem. Jag tror tyvärr att det bakom dessa historier fanns ett hat och ett hämndbegär för att Lars stod i spetsen för häxjakten i Torsåker. Ett bidaragnde skäl kan också vara att jag klarade mig ganska bra på egen hand trots att jag var både halt, ensam, gammal och ful. Man påstod att jag använde mig av bjära för att tjuvmjölka grannarnas kor och det fanns snart ingen hejd på anklageslerna. Det sista jag minns var att 28 barn vittnade mot mig i rättegången och att min chock och smärta vid det tillfället var så stor att jag än idag inte kan tänka på den utan att gråten stockar sig i halsen, jag som genom hela livet så troget hade tjänat gud. Resten får domstolsprotokollet berätta...... Ur protokollet: "Hustru Elisabett Christopfer Larssonns Måhlaresdotter wedh 60 åhr, war af een hoper barn berychtadt föhra them till Blåkulla, derföre henne förehölltz bekiänna Sanningen i hon swarade. Inqen Människa föhra, utan heel oskylldigh wara, och om Barnen föhres, måtte någon annan giöra thet, efter then Ondes spökierij, hon beroopade sigh hafwa twenne sönner som ähre Prästmänn, en Cappellan i Särbro, denn andra i Torgzåker. Om hon wore af sådan Ondh artt, så måtte hon intet befodrat och hullpet dhem till itt sådant Gudhi behageligidt Embete: Dheremot henne förehölltz, att Onde Förälldrar, kunna åffta få godha barn, dherföre kan dhet skälet henne ey hiellpa." "Trullkarin och denne bemällte Elisabett hällsa hwarannan för Jungfrur i Blåkulla, och att hust: Elisabett, oansedt hon hallt är, och gåår widh kiäpp, wänder lijkwäll dandtzen der sammanstades." |
"I förledne Natt föllgde han bem:te Måhlare Lisabett på een bruun häst och Oluff Bagges Gossen war medh, flere såg han intet; Speelemannen sade han denn war som ligqer under bordet, hwilken speelar medh rumpan och dher effter dantza dhe, Reepslagares Peer Mårtensson hafwer han nu sedt i sällskap, ey heller kiänner han honom, denn Onde Kysser hustru Elisabett under bordet både baak och framman straxt hon kommer dhijt. Anders Bengtssonn sadhe h: Elisabett varit den förste som honom tagit till Blåkulla, i Natt war han åstadh, rijdandes på een hwit Koo, Jöns Jönssonn, Nills Mårhens Britta och Brodern, Statsskrefwarens Sällmanns barn tree stycken, och Peer Larsonns Märit woro med på samma Koo, (således 8 stycken) hust: Elisabett hafwer giftadt honom, gifwit gåfwor, tagit blodh af honom och mehre sådant. Män Prästen dter i Blåkulla hafwer lärdt honom läsa. Jons Joensson Wijk, 6 Åhr, klagade digh Måhlare Elisabett wara allt sedani Wåras förder till Blåkulla, jämbwäll förledne Natt redet på en Karl den han ey kiande, een stoor hoop barn föllgde medh, dem han ey heller alla kiande, Uthan allenast Davidz Pelle, Förbannelse Orden hafwer han lärdt dher läsa, Måhlare Lijsabett kookar dher den Onde kysser och klappar hon. Nähr han säger mehr barn hijt, swarer hon ja,ja k: herre, blodhen är på lijka sätt som tillförende förmähl aff honom tagen." "Och ehuru wäll hon icke till bekiännelse, häruthinnen kan bringas, erkiänner lijkwäll Rätten af dhe många Omständigheter som in actis der om finns henne skylldigh, och sluteligen dömer henne, bådhe effter Gudh och Werldsligh Lagh skolle halshuggas och å Båhle brännas." |